Jag har sällan nyårslöften, för att jag inte gillar tanken på "regler". Själva ordet känns osexigt och sätter en press på fel sätt. Även om jag gillar tanken på nystarter och omtag är det något med att sätta upp väldigt specifika regler som får mig att känna mig låst snarare än motiverad. Så, nyårslöften blir det inget med - men där emot målbilder, eller snarare ett mentalt (och gärna fysiskt) moodboard för den nystart som nyårsafton ändå är. Målbilden innefattar inte en rivstart med exakt punkter att bocka av, jag vill starta upp i lugn takt, låta kroppen och hjärnan vänja sig vid att vara igång igen. Jag är väldigt nöjd med min målbild för 2026, för att den är precis lagom fluffig och inte medför ett uns av press utan snarare öppnar upp för möjligheter. Hjälper till att se utanför boxen, temat för mitt 2026 kommer på många sätt att agera vägledare. Det hela började med en grej jag läste på Instagram. Jag har tappat bort källan i bruset men innehållet var - i runda slängar - en beskrivning av varför vuxna människor ofta upplever att tiden går väldigt fort. För en vuxen person är en sommarledighet över på ett ögonblick, för ett barn är sommarlovet en evighet. Det förklarades, av min okända källa och tolkat av mig, bland annat genom påståendet att vuxna människor - generellt - är sämre på att göra nya saker. För ett barn är varje dag mer eller mindre en ny upptäcksfärd, en nyfiken vandring längs nya upplevelser. Den där egenskapen, att vara nyfiken och testa nya saker, avtar tyvärr för många människor med åren. Kanske för att intresset helt enkelt inte finns, eller för att tiden helt enkelt inte räcker till. Istället tenderar vuxna människor att gå i samma hjulspår, göra saker på samma sätt och sluta upptäcka saker. Blir för bekväma helt enkelt, om vi ska hårdra det. Fy var min första tanke när jag läste det. Det är nämligen en av mina största farhågor; att sluta vara nyfiken, sluta upptäcka och lära mig nya saker och glömma av att ta detours bara för sakens skull, även om det tar längre tid. Det är min tro att om man slutar man vara nyfiken så slutar livet vara spännande. Nyfikenhet är mitt livselixir.Jag tänker att det är en fin gräns mellan rutiner och upptäckande. Jag gillar att ha vissa rutiner, det är exempelvis något jag saknat de senaste veckorna när ledigheten (på de bästa av sätt) har rubbat rutinerna en aning. Men lika skönt och tryggt som det är att ha de där rutinerna har jag ett stort behov av att då och då helt frångå dem - bara för att känna att allt jag gör görs för att jag vill, och har valt det. Inte för att jag är slav under rutinerna i sig. Tillsammans med de där grundläggande rutinerna; exempelvis hur mina mornar ser ut, var jag möter mina vänner för morgonkaffe varje torsdag, min favoritpark att morgonjogga i i Rom, restaurangen i stan vi alltid går tillbaka till och mina grundrecept jag slänger ihop till middag när jag vill ha något på bordet asap, vill jag bilda nya synapser i hjärnan. Mannen, nu mer känd som "den okända källan", från Instagram skrev att ett knep för att tiden inte ska springa ifrån oss är att varje dag göra något nytt. Det måste inte vara storslaget varje dag, det kan vara (nu forsätter jag med min egen tolkning) att promenera en annan väg till jobbet, laga en ny rätt, gå till ett helt nytt kafé ta med frukost ut och äta vid en för dig helt ny utkiksplats. Och så vidare och så vidare. Eller som lite större projekt; exempelvis påbörja en ny hobby, besöka en ny plats, gå en kurs eller anta en helt ny fysisk utmaning.Människan är lat till sin natur, trygghet och invanda mönster är bekväma för att vi går på autopilot och slipper anstränga oss. Men oh vad givande det är att gå emot det där, att göra nytt och annat även om det är lite omständigare. För mig omedelbar belöning för hjärnan. Så, 2026 ska för mig bli synapsernas år. Under 2026 ska det bildas så många nya synapser i min hjärna! Jag är ingen biolog och vet inte exakt hur det där faktiskt funkar, men känner hur som att uttrycket "synapsernas år" blir en perfekt symbol för vad det här året ska handla om. Det känns som ett fint sätt att påminna mig själv om allt nytt jag vill se, uppleva, känna och lära mig. Stort som smått, små val i vardagen och stora planer som får ta sin tid att färdigställa. Peppa mig själv att gå utanför min comfort zone, aldrig någonsin sluta vara nyfiken. Magkänslan säger att det kommer bli ett väldigt bra år!Vad är ditt tema för 2026? Vilka nya synapser vill du ska skapas hos sig? Är du på Synapsernas år?
