Jag var ute och sprang långt här om dagen. Och då funderade jag, som jag alltid gör när jag är ute och springer i flera timmar. Det är min bästa stund för kontemplation; långa , lugna löprundor. Det är då de allra flesta av mina ideér, lösningar och planer görs. Hur som, jag sprang och funderade på hur jag rör mig fram i livet. Kvällen innan hade jag suttit med ett litet gäng under skördefesten, som jag skrev om här, och pratat om minnen från att dejta i Italien. Och ja, det må låta klyschigt, men det är samtidigt ett faktum att det är unikt i sitt slag. Kanske inte nödvändigtvis bättre eller med godare slutresultat (beroende på vad målet med dejtandet är ska sägas) än att dejta på andra platser, men det går inte att komma ifrån att det är speciellt. Det är precis som i en film eller roman. Skrev en gång om ett av de där minnena av italiensk förälskelse här. Hur som, minnena och vårt samtal i lördags fick mig att fundera vidare. På vad som beror på att det är på en viss plats i en viss kultur, och vad som beror på ens inställning. Jag har läst väldigt många böcker i mitt liv, och har en vild och snudd på gränslös fantasi. De två i kombination har hjälpt mig att ta mig fram i livet många gånger, som någon form av vägvisare. Inte bara när det kommer till att dejta utan även när det kommer till jobb, resor eller små äventyr. Vid många tillfällen har jag vågat göra saker eller ta beslut för att kroppen eller huvudet "vet" vad jag ska göra, för att jag upplevt det tidigare; på sidor i en bok eller i min fantasi. Det må låta flummigt, och kanske är det så, men jag är glad att ha den lilla rösten i huvudet som håller mig i handen längs livet. Väldigt enkelt (och egentligen lite för simpelt) förklarat är det som om jag - mestadels undermedvetet - tänker; "så här skulle personen i romanen ha gjort så då gör jag också det". Inser när jag skriver detta att det kan låta som att allt jag gör är regisserat men så känns det inte alls, utan mer som att fantasin är ett bollplank.När jag vidare tänkte igenom mängder av minnen och vägval igen - med denna nya infallsvinkel - kom jag fram till att så mycket av det vi upplever och tar oss för (i alla fall i mitt fall) handlar om inställning. Det är ju ingen nyhet direkt, men jag tycker inte att det pratas om det i denna kontext speciellt ofta. Väldigt mycket i livet kan få ett romantiskt skimmer över sig, om det är så vi väljer att måla upp det och så vi väljer att kapsla minnet i våra huvuden och hjärtan. Ett möte, en händelse, en stund, en kyss, en resa, en promenad, en blick. Jag skulle till och med kunna få ett toalettbesök att förvandlas till något romantiskt, tro mig. Uttrycket "det händer bara på film" är det tråkigaste och bland det mest osanna uttryck jag vet. För så är det inte alls. Många saker som händer i film och i böcker kan absolut hända i verkligheten. Det händer hela tiden, om vi låter det hända. Om vi sätter oss i situationer där det kan hända och om det är så vi väljer att se på det. Så låt aldrig någon tuta i den motsatsen.Med det sagt, livet är på många sätt en saga och du är en av författarna. Jag lovar. På tal om böcker så väntar jag ivrigt på en beställning av några nya böcker. Har höga förhoppningar och ska visa er så snart de kommer hem! Om du vill ha boktips under tiden kan du läsa här, här och här.Kram hej
