Precis anlänt till Pisa, utan mer plan för de kommande veckorna än att jag skulle hyra bil och köra runt med min cykel i Ligurien och Toscana i tre veckor. Och att en av mina bästa vänner skulle komma förbi i 3 dagar på vägen hem från en annan resa.Jag har rest en hel del själv under de senaste åren; med bil, tåg och flyg. Både på semestrar men även långweekends eller månadslånga vistelser i olika städer för att bo och jobba där ifrån. Jag har egentligen aldrig haft problem att resa själv eftersom jag trivs i mitt eget sällskap och med att vara själv (även om det sällan slutar med att jag är själv en hel resa...läs mer längre ner!). De allra flesta av mina vänner och familj har jobb eller familjesituationer som inte tillåter dem att vara lika flexibla som jag kan vara med mitt resande och jobb på annan ort. Jag av uppfattningen att livet utan tvekan är för kort för att vänta in andra människor för att följa sina drömmar, så därför bokar jag mina resor och äventyr även om det innebär att jag initialt åker själv. Men, tilläggas bör, att boka en resa själv innebär ju inte nödvändigtvis att du är själv hela tiden, om du inte vill. Kanske möter någon upp några dagar (så brukar det ofta bli för mig, en fin kombo)? Kanske träffar du en ny vän för livet?När jag åker iväg en längre period för att jobba på annan ort (allt ifrån en vecka till ett par månader) vill jag rent av gärna åka själv - men tar mer är gärna emot besök några dagar. Att åka själv gör att jag kan vara flexibel, får upptäcka platsen på ett annat och inte sällan mer "lokalt sätt" (genom lokalbefolkningen som jag i större utsträckning tenderar att umgås med om jag åker själv), är helt fri och - inte minst - för att de mest fantastiska äventyr och minnesvärda stunderna jag upplevt har varit under resor då jag rest själv. Det kan kännas obehagligt att kasta sig ut i ovisshet själv, men det är alltid värt det. För att du får uppleva det där du drömt om, för att du växer som person på så många plan och inte minst för att du känner dig stark i dig själv som VÅGAR och inser att du klarar dig på egen hand.Eftersom jag - som ni nog räknat ut vid det här laget - är en stark förespråkare för att resa själv kommer här en liten guide baserat på mina soloresor med tåg genom Europa, på road trip i Italien med bil och under jobb-veckor remote runt om i Europa. En guide som jag hoppas ska hjälpa fler människor som vill att ibland våga ge sig ut på egna äventyr, på sitt sätt. Det kan vara allt ifrån ett par dagar eller weekend på en ny plats - eller ett par månader i en ny stad för att jobba remote. Och självklart kan du välja hur du åker på dina resor och tar dig till dina destinationer. Spenderade några dagar hos Terreno Vino, som drivs av min väns vänner (som jag aldrig hade träffat tidigare men hörde av mig till och frågade om jag fick komma på besök, det var toppen!) under min road trip i Toscana. 1. Bara gör detBoka den där resan. Slösa inte bort livet genom att bara fantisera om en resa du vill göra, gå inte och vänta på någon annan bara för att du ska få följa dina drömmar. Vänta inte med saker du kan göra nu. Människor skjuter upp alldeles för mycket i livet, väntar på "rätt stund". Men jag ska tala om att det finns sällan "rätt stund". Det handlar bara om att göra det, och njuta av det som följer! Kasta dig ut, det är ett första steg! När du väl gjort det; planera inte för mycket, gå på känsla och tillåt dig själv att kunna vara spontant om tillfället ges. 2. Romantisera meraJag är en romantiker av rang. Och då menar jag inte bara när det kommer till romantisk kärlek till en annan person. Jag romantiserar tågresor då jag ska sitta och titta ut på böljande landskap med en bok i knäet, glaset vin jag ska sitta och dricka på en liten lummig italiensk piazza, dejten jag ska bli bjuden på av fransosesn som börjar prata med mig på stranden, hur kaffelukten ska blandas med klirret av porslin och uppslukas av mina sinnen där jag sitter på en kaffebar i London och jobbar, hur jag ska morgonjogga genom Nyhavn i Köpenhamn och stanna till på ett kafé för att köpa en kaffe som jag dricker innan jag springer sista biten tillbaka till den gulliga men lite sunkiga lägenheten jag hyrt i några dagar. OCH SÅ VIDARE. Och på något magiskt vis blir dessa fantasier inte till förväntningar som jag få se gå i kras. Istället hjälper de mig bara att kasta mig ut - får att sedan få skörda frukten av alla de äventyr jag öppnat upp mig själv för att få uppleva.3. Passa på att njuta av frihetenIstället för att se det som att du är ensam; vänd på det och njut av att du kan göra p r e c i s vad du vill, exakt när du vill det. Var spontan, ät när du vill, besök vad du vill, sitt och drick kaffe när du vill, åka vidare när du vill. Det är magiskt och väldigt lyxigt tycker jag! Men åter igen - här är vi alla olika och har olika behov så klart. Men, en grundgrej som jag är fast besluten är bra i alla lägen är att lära sig känna sig HELT fullkomlig och hel i sig själv. I sitt eget sällskap.4. Hitta nya vännerOm du vill - och detta vågar jag nästan lova - är det inga problem att träffa nya människor att umgås med när du reser. Som bekant finns det appar både för att hitta dejter och nya vänner. Är du mer analog av dig är det inte kört bara för det; Flera av de vänner jag umgås med i Rom har jag (förutom Instagram och dejtingapp) träffat på en restaurang genom gemensam vän och på fest hos gemensamma vänner. Är man bara öppen och vågar börja prata med människor, tackar ja till inbjudningar och kanske börjar konversera med människor man stöter på (på kaffebaren, gymmet etc) behöver du inte vara själv även om du reser själv. Och, om du reser med någon tenderar tillfällena då du träffar och blir vän med nya människor blir färre. Synd att missa den fina chansen att träffa människor från olika delar av världen!Kanske möter du någon som vill hitta på samma sak som dig vid något tillfälle under en resa? Vips har du en resekompis. När jag bodde i Rom min första gång tog jag en drink med en amerikansk kille, och träffade då kort en av hans amerikanska vänner. Två veckor senare (när min dejt åkt tillbaka till New York) råkade jag springa in i hans vän på ett kafé i Rom. Det slutade med att vi åt brunch ihop och bestämde oss för att åka till Napoli tillsammans några dagar senare eftersom båda ville dit innan vi skulle hem. Sagt och gjort, några dagar senare satt vi på morgontåget tillsammans söder ut för ett dygn ihop i Napoli.5. Allt löser sigTänk inte så mycket. Saker löser sig! Släpp kontrollen, saker kanske blir på ett annorlunda sätt. Du kanske missar ett tåg, boka ett nytt. Boendet som du bokat kanske känns helt fel, boka ett nytt. Platsen du kom till var kanske inte alls som du trodde, åk vidare. Du har glömt en hudkräm, köp en ny. Du känner dig ensam, ring någon där hemma eller skaffa dig en ny vän. Det är något du inte förstår, be om hjälp. Under en tågluff i Europa där jag började prata med resenären mitt emot. En ny vän funnen på ett tåg!Frågor från erJag frågade på Instagram om det fanns något speciellt ni undrade över. Här kommer svar på de frågor som förekom flest gånger. Hur gör du för att inte känna dig stressad över att äta ensam?Det har jag inget bättre svar på än att jag helt enkelt bara inte känner mig stressad. Jag älskar att äta, och det är naturligtvis jättefint att dela det med andra människor men jag vägrar låta det bli en mindre värdefull stund bara för att jag sitter där själv. Jag romantiserar snarare bilden av att sitta där själv med en bok eller ett skrivblock och dricka och äta gott. En gång när jag var i Zurich satt jag på en vegansk Michelinrestaurang och åt en 9-rätters meny. Det var TOPPEN! Dessutom började jag prata med de två amerikanska paren som satt ett bord bort; om maten, om new York och om Sverige. Släpp tankarna på "vad ska andra tänka när jag sitter här själv". Varför skulle någon bry sig om att jag sitter där i ett hörn? Jag känner oro för att känna mig ensam på kvällarna. Jag kan inte sitta och läsa bok hur länge som helst. Har du några tips?Det är är en lite lurig fråga eftersom vi alla är olika och är mer eller mindre trygga och nöjda i vårt eget sällskap. Jag skulle kunna sitta och läsa bok själv på en restaurang eller bar eller i lägenheten jag hyr många kvällar i rad. Jag tror att ensamhet, i det här fallet, mest av allt är något som enbart är skapat i hjärnan. Det tycks finnas så många människor som tänker att det alltid är bättre att vara två eller flera, att ens eget sällskap inte skulle vara tillräckligt nog. Att vara själv betyder att man är ensam. Jag tycker inte att själv och ensam är samma sak. Jag kan känna mig mer ensam i ett rum fullt av folk än jag känt mig själv med en bok i handen på en bar i Italien. Med det sagt så älskar jag också att ha människor runt omkring mig - så kombinationen är mitt bästa sätt! Jag har haft turen att under i princip alla mina resor (som jag oftast bokar själv) så slutar det med att familj och vänner ansluter några dagar. I Rom har jag skaffat mig flera vänner från Italien, Sverige och andra länder som jag träffar. OCH, sedan älskar jag ju att dejta också vilket - inte minst när jag är ute och reser. Det är ett äventyr varje gång! Det brukar med andra ord sluta med att jag knappt är själv någonting alls även om det var planen från början...men när jag väl är det njuter jag till fullo! Ett annat tips kan vara att besöka en plats där det bor fler. Spendera kanske några dagar på en vingård? Gör utflykter?Bästa tipset att hitta nya kompisar att hitta på saker med?Var ÖPPEN. Vinka hejdå till den svenska "inkapslade" personligheten och "inte-kan-väl-jag-så-kan-man-inte-göra" (som väldigt många i Sverige har om vi ska vara helt ärliga) och börja prata med folk. Det är inte konstigt att börja prata med en okänd människa på kaffebaren, att fråga om någon som du stött på flera dagar i rad i parken / på gymmet / baren - och kanske bytt några meningar med - ifall den vill ta en kopp kaffe. Börja prata med någon som sitter i en park och läser en bok. Vet du någon väns vän som bor i staden? Fråga om den vill ses på en kaffe. Insider tips: Tänk dig att du lever en film, det gör jag ofta och då vet man precis vad nästa steg är och allt känns självklart. Om vi ska gå över till mer digitala tillvägagångssätt finns det i många städer Facebook-grupper med personer som bor i staden och vill träffa vänner. Haffa någon där. Det finns dessutom ett gäng appar där du kan hitta vänner! Jag har inte använt dem själv men har vänner som gjort. Spana exempelvis in Bumble BFF där du kan ställa in "dating", "bbf" eller "business" för att gallra fram den typen av relation du är nyfiken på.Om du väl hamnar i ett sammanhang med människor, var inte rädd att knyta band! Jag har varit på dejter och fester i nya städer där jag träffat och klickat med andra personer som är mina vänner idag! Ingenting är konstigt när det kommer att träffa nya vänner på resor.Hur tar du dig runt? Vill helst inte hyra bil! Hur funkar det att åka nattåg själv?Om jag reser runt i ett land brukar jag hyra bil eller åka tåg beroende på vart jag är. I Italien (men i större delen av Europa skulle jag säga) är snabbtågen väldigt bra och tar dig överallt). Men vissa till platser på landsbygden (tänk små byar i Toscana eller längs Amalfikusten) är det svårt (och osmidigt) att resa utan bil skulle jag säga, vilket är ett jättedåligt svar till någon som inte vill hyra en bil :-). Så då skulle mitt tips vara att inte åka till platser där du behöver en bil. Då får tåg och buss bli lösningen om man vill resa runt, men det gör ju att vissa resemål får styrkas. Då är kanske städer en bättre destination? Jag har hyrt mycket bil i Italien och kört både på landet och i städer; JA trafiken är smått galen men så snart man kommer in i det är det inga problem tycker jag. Själva hyrandet är inget svårt alls. Summa sumarum: välj platser att besöka där du inte behöver bil och ta tåg istället. Jag har åkt nattåg flera gånger och det var inte varit några problem. Jag burkar välja tjej-kupéer (det är i ärlighetens namn döden att sitta upp på ett nattåg en hel natt, så liggvagn är verkligen att rekommendera om det finns och går ihop ekonomiskt) för att det känns mest avslappnat.Har du några tips kring hur man känner sig säker som ensam kvinna? Någon plan / strategi?Jag känner mig generellt aldrig (eller i alla fall väldigt sällan) otrygg som kvinna. Inte när jag är ute och reser, inte när jag är hemma i Göteborg. Kanske är jag naiv men jag vägrar låta mig begränsas på grund av rädsla. Jag har åkt nattåg genom Europa själv, bilat själv genom Italien, traskat hem genom städer själv om kvällarna, sprungit tidiga mornar och sena kvällar både i storstäder och längs landsvägar (naturligtvis med vett i skallen, det finns så klart delar av vissa städer eller specifika platser jag inte skulle korsa själv mitt i natten). Tänker inte så mycket på det (och har aldrig gjort) om jag ska vara ärlig, så har ingen specifik strategi tyvärr. Litar på min intuition; går inte i mörka gränder själv, träffar inte människor jag inte känner (eller vet att jag kan lita på) på platser där det är folktomt. Skulle inte sätta min fot i tunnelbanan i vissa städer (älskar att gå, och har reggade taxibilar som nödlösning).Och om vi tänker på det, de FLESTA människor man möter i världen är väldigt snälla. Och även om ett endaste litet ofredande är vedervärdigt och mycket mer än vad vi någonsin skulle behöva vara med om någonstans i världen så händer det trots allt de allra flesta gånger inget. Jag tror på att använda sitt sunda förnuft; om du kommer till en ny stad kan du alltid googla för att få reda på om det finns några specifika platser du inte bör vara i (centralstationer sent om kvällarna brukar vara sådana typiska platser), gå inte dit. I vissa länder kanske det är mer eller mindre överallt (där har jag dock inte varit pga känner mig inte så lockad att besöka en plats där jag inte ens kan gå ut själv. Ser ingen tjusning i det). Jag har som sagt rest mycket själv och har aldrig varit med om någon förutom när en kille rånade mig (aka ryckte min telefon ur handen på mig) mitt på ett öppet torg klockan 4 en marsdag i Paris. Men jag kan ju inte sluta korsa torg mitt på ljusa eftermiddagen för det. Det är in så jag vill leva mitt liv. I ett hotellrum i Florens där jag var på 40-timmar dejt med en fin själsfrände jag mötte någon vecka innan. På tal om att åka själv, men att det sällan slutar så för mig...När man öppnar upp sig för äventyr händer de mest magiska ting.
