Jag befinner mig just nu i Älmhult. Kom under en konversation igår fram till att det var 7 1/2 år sedan (!) jag kom hit för första gången, av samma anledning som jag är här nu; för att jobba med Ikea. Jag frilansar som food stylist i olika uppdrag, vilket innebär att jag är med och producerar bilder och rörligt material till allt ifrån hemsida och varuhus till tv-reklam och - när det begav sig - Ikeakatalogen. Tänk dig som en inredningsstylist eller klädstylist, men för mat istället. Som food stylist planerar jag för all mat som syns i materialet vi skapar, vad som ska vara med i vilka set och till vilka produkter. Ibland är maten i fokus, ibland är den mest för att ge en extra inspirerade känsla till ett helt rum eller en produkt. Väl på plats i studion lagar jag upp maten och ser till att den ser snygg ut i bild. Det är roligt, att få vara kreativ och vara med och skapa grejer som syns över hela världen, att få vara en del av ett så stort bolag eftersom jag lär mig väldigt mycket om väldigt många saker. Och att få jobba i team med andra duktiga kreatörer (ADs, inredare, filmare, fotografer, 3D-artister och projektledare) som är experter på sin del är både lyxigt och väldigt kul. Inte minst är det en trevlig och välkommen kontrast till de dagar då jag står själv hemma i mitt kök och kreerar, projektledare, fotar och levererar uppdrag på egen hand. Eftersom det som händer i fotostudion är hemligt får det bli bilder på vad jag haft på mig i veckan, på vägen till studion.Det stod med på min allra första lista som jag skrev när jag startade mitt företag för ganska snart 10 år sedan; "jobba med Ikea" och tänk att precis så blev det. När jag var 24 år och precis hade startat mitt företag - utan någon som helst erfarenhet eller inblick i att driva bolag - skrev jag en överdådig lista. En lista med drömuppdrag och kunder jag ville jobba med, en lista som har blivit mitt CV nu. Det om något är ett bevis på att så länge man tror på sig själv och sina idéer (och är snudd på gränslös i sina tankar) kan de bli verklighet, hur överdådiga de än kan tyckas i början. Att tro så mycket på något gör att vägarna dit tycks bli tydligare på något vis, man ser möjligheter istället för hinder. Hinder fanns knappt i vokabuläret då, det uttalades istället som "nästa uppgift på vägen mot målet". Sedan blev jag äldre, eller vad det nu är som har förändrats, och tvivlar istället stundtals på mina idéer. Typiskt. Det är ett av mina mål för 2025 pt.2; att tänka som 24-åriga Therese. Jag är dålig på att stanna upp och se tillbaka, för att jag alltid vill vidare till nästa mål och mot nästa äventyr. Kanske i någon knasig tanke om att livet rinner genom mina fingrar i takt med att dagarna går, och att jag därför måste skynda mig vidare för att hinna uppleva och göra allt. Men, igår när jag satt och käkade en falafel i solen under lunchen med ett par kollegor och pratade om hur längesedan det var Ikea blev min kund så fick jag ett tillfälle att stanna upp. Ett tillfälle att tänka på hur coolt 24-åriga Therese skulle tycka det var att se mig nu.Är du bra på det, att stanna upp och njuta av (och ge dig en klapp på axeln för) sådant du gjort som först bara var en dröm? Träning on the goEftersom Göteborg ligger en bra bit ifrån Älmhult bor jag alltid här när vi är i produktion. Det första jag packar ner varje gång jag ska resa någonstans, oavsett vart eller vilken typ av resa det gäller, är mina löparskor. För att en tidig morgonjogg innan en storstad vaknar till liv, en ännu tidigare morgonjogg längs en strandpromenad innan solen blir för stark eller en kvällsjogg efter en dag i studion för att rensa tankarna är bland det bästa - och viktigaste - jag vet. Det behöver inte vara varken långa eller intensiva pass, bara att få komma ut i några kilometer och låta hjärtat slå lite hårdare är min bästa medicin mot det mesta. Att ta med sig löparskorna på en resa är ju inget sensationellt tips i sig men vill bjuda på ett par löparpass för de dagar du vill hitta på något annat är planlös, lugn jogg dit benen för dig. De kommer här!Pyramidintervaller - Mina vanligaste intervaller, här en variant där du är helt klar på ynka 27 minuter. Det fina med den här är att du springer på tid istället för hastighet, dvs det går att anpassa helt efter dig. Din sprint är det som gäller och den är perfekt.5 min uppvärmning30s sprint + 30s lugn jogg x 460s sprint + 30s lugn jogg x 2120s sprint + 60s lugn jogg x 160s sprint + 30s lugn jogg x 230s sprint + 30s lugn jogg x 45 min nedvarvning (eller så kör du en pyramid till innan nedvarvning) Freestyleintervaller - passar bra när du inte har klocka och vill lämna telefonen hemma. Här är det nämligen sådant du springer förbi som blir ditt hjälpmedel; backar, lyktstolpar, en slinga runt en mosse, en lång raksträcka, trappor och så vidare. Ett pass som fungerar vart du än är, och kan anpassas i längd helt till hur mycket tid du har att tillgå.Jag börjar alltid med att värma upp 5-10 minuter. Sedan låter jag det som råkar finnas just där jag är leda vägen. Kanske inleder jag intervallerna vid några lyktstoplar; spurtar tre lyktstolpar, joggar 3 lyktstolpar, spurtar tre lyktstolpar, joggar 3 lyktstolpar. Kanske kommer jag in i en skogsdunge där jag springer snabbt upp för backarna, lugnare på raksträckorna. Kanske kommer jag till en raksträcka där jag siktar in mig på något i fjärran och bestämmer mig för att hålla ett högt tempo ända vägen dit. Kanske avslutar jag med att springa upp och ner i trappor. Mellan de olika intervalltyperna brukar jag jogga lugnt ett tag, det kommer naturligt eftersom att alla hjälpmedel sällan finns på samma ställe. Ibland avslutar jag bara med någon av dessa "freestyleintervallerna" under en vanlig jogg, för att kräma ur det sista innan jag är klar. Ibland kör jag ett helt pass av dem och blandar in olika hjälpmedel. Springa är min favorit. Har inte tränat på gym sedan i slutet av förra året, vilket 1) inte är bra för att jag vet hur viktig styrketräningen är som komplement för att förhindra skador när jag springer mycket och 2) gör att jag nu har århundradets träningsvärk.
