Du känner säkert igen det uttrycket. Kanske har du sagt det själv, eller så har någon annan sagt det till dig. Ofta används det, upplever jag, kopplat till samtal runt romantiska kärleksförhållanden. Så många gånger jag hört folk säga just de orden till mig, "du kommer träffa någon när du minst anar det". Avskyr på ett sätt de orden, dels för att jag har "minst anat det" mer eller mindre hela mitt liv, och för att det känns som att orden sägs som ett försök att trösta. Försökt till tröst när den inte är önskad känns som ett intrång snarare än hjälp. I ett annat land, för att träffa en ny person Jag har faktiskt aldrig jagat en romantisk kärleksrelation, för att jag inte tror på jagandet som koncept. Det blir något osexigt över det i min värld, samma procedur som om du behöver inskaffa en ny dammsugare eller en stol som passar i köket. En jakt på något specifikt som ska passa in för att fylla ett behov och kanske rent av lösa ett problem. Inte ens när jag tidigare i mitt liv varit på dejtingappar har jag haft inställningen "nu ska jag på jakt efter en pojkvän". Tanken att träffa någon för första gången med baktanken "då ska vi se om jag eventuellt kan lyckas bli kär i den här människan framöver" ger mig inget annat än stress och avsmak. Och inte minst total blockering. Av någon anledning blockeras något inom mig när det finns en förväntan eller en plan, jag vill go with the flow. Kanske kan det planerande upplägget fungera för vissa, men absolut inte för mig. Det har tiden som ligger bakom mig bevisat om och om igen.Nu kommer en plot twist.Med ovan sagt är jag övertygad om att det där talesättet, att saker händer när man minst anar det, är väldigt sant. Det trodde du kanske inte att jag skulle komma fram till, efter den totala sågningen ovan. Men så är det alltså. Att talesättet har något, tror jag, gäller dock inte bara romantisk kärlek. Det gäller vid flera olika tillfällen och situationer i livet. Det tillfället som jag kommer skriva om här är ett som jag kom att tänka på för första gången här om veckan; att finna nya vänner i sitt vuxna liv.Prick alla vänner jag träffat under mitt vuxna liv, som idag är bland mina närmaste vänner, har jag träffat när jag minst anat det. Jag har aldrig varit på "jakt efter en vän" när någon av dem stigit in i mitt liv sedan blivit en nära vän. De har dykt upp på oväntade ställen; på gymmet, under ett jobbuppdrag, på en fest hos gemensamma vänner, under en resa i ett annat land.Det finns något oerhört fint med att träffa vänner i sitt vuxna liv. För att det sker organiskt på ett annat sätt än när man är barn. Det är personer man träffar, och sedan träffar igen för att båda vill och dras till varandra utan att det alltid finns ett givet sammanhang. För att det uppstår kemi. I mitt liv har det gång på gång visat sig vara just det sättet jag bygger upp relationer som bäst och med bäst träffsäkerhet, så varför skulle det vara på något annat sätt i kärlekslivet? På nattåg till Sicilien och oändliga möjligheter till nya mötenVad är då tipset för att träffa vänner organiskt i vuxna livet? Jag tror mycket på att befinna sig på platser där människor som man vill träffa finns. Hänger din vän, eller en potentiell partner, på gymmet, en lyxig cocktailbar eller på ett ölhak? Går de personer du vill ha i ditt liv på en keramikkurs, sjunger de i kör eller är de med i en löparklubb? Befinner de sig i Berlin, i Dolomiterna eller på konstutställning i Paris? Summa summarum är att jag tror väldigt mycket på att sätta sig själv i sammanhang där det man vill ha mer av kan nå en, helt organiskt. Det handlar om att designa en verklighet och ett liv som man själv trivs i, och som känns tillräckligt, för att då kommer allt extra på köpet. Om man vågar vara lite öppensinnad. Helt organiskt.Vad tror du? Hur vill du träffa nya människor? Är du team dejtingapp eller ej? Kram!
