Jag har en fråga. Skulle du säga att du har ett annat beteende när du är på semester, i andra städer, jämfört med när du är hemma? Viss skillnad blir det väl av sig självt i och med att du kanske jobbar eller pluggar hemma. Men jag tänker mer på tiden du har till fritt förfogande. Vi målar upp ett scenario;Du är på besök i Rom. Morgonkaffe och en croissant intas på en liten piazza där du sitter och spanar ut över gatan som så sakteliga börjar myllra i takt med att kaffet i din kopp sinar. Du går vidare till en park där du slår dig ner på en bänk för att läsa lite i din bok, ibland stannar du upp för att kika på någon som går förbi. Efter några timmar börjar du bli sugen på lunch och strosar runt ett tag innan du hittar ett ställe som kittlar din nyfikenhet och som du bestämmer dig för att slå dig ner vid. Där sitter du ett bra tag, tittar på människor, samtalar lite med en främling bredvid. Dagen fortlöper så, upptäckandes stora men egentligen mestadels små saker. Och du njuter av de där små tingen, av att egentligen inte göra så mycket mer än att bara vara. Hundben till Massimo, kaffe och semla till mig :)Gör du ofta så i din hemstad? Gör sådana saker som känns helt naturliga i en stad där du bara är på besök? Eller känns det kanske rent av lite konstigt att gå till ett kafé och ta en kaffe på egen hand (OJ vad jag romantiserar just det, att helt själv sätta mig någonstans med bok och fika och njuta av en stund för mig själv), eller att sitta i en park och läsa bok alldeles nära hemma? Kanske egentligen inte för att man inte ”vågar” utan för att det inte ens kommer upp som en tanke. Vilket är lite synd eftersom det - i alla fall för mig och flera andra som jag pratat med - ofta är just de där små stunderna som gör livet på semester någonstans annanstans så härliga. Och, det fina är att det går att göra så hemma också. De flesta dagarna i vårt liv kommer ju trots allt spenderas just så; hemmavid och som vardag. Bok + middag för en på Rooftop i Rom, sådant känns så romantiskt just där.Jag brukar tänka att jag vill behandla Göteborg som jag behandlar Rom eller någon annan stad jag besöker. Jag försöker se min hemstad ur ögonen hos en person som besöker staden för första gången, eller är nyförälskad i den. Samlar glimtar av vardagsmys även hemma, vardag som helg. En av mina favoriter är att möta upp vänner eller familj på stan en ledig lördagsförmiddag och se vart kvällen slutar. Se vem som ansluter, vilka vi springer in i och vad vi är sugna på att äta, dricka, göra och se under dagens gång. Eller ses på brunch en söndag på stan istället för att alltid vara hemma. Frukost på ett av mina nya favoriter; SOL bageri och kafé istället för frukost hemma i soffan. En annan upplevelse, på samma tema, som sätter guldkant på tillvaron i mitt liv är en tradition som jag och ett gäng vänner haft i flera år nu. Varje torsdag, året om, ses vi på den italienska kaffebaren Bar centro tidigt på morgonen för att dricka kaffe och äta frukost tillsammans en timme innan alla försvinner iväg på jobb åt olika håll. Varje torsdag hälsar vi på samma människor där, andra gäng och konstellationer av människor som har samma tradition. Jag älskar det för att det är en otroligt mysig start på dagen att ses över en kopp kaffe, för att det är en så enkel grej som ger så mycket och för att det känns så italienskt. Till dig som tagit dig ända ner hit vill jag skicka med det som tips; att samla ihop någon eller flera vänner och sätt guldkant på en vanlig vardagsmorgon. Världens bästa vardagstradition!
