Att flyga och åka nattåg med hund

När jag bestämde mig för att skaffa hund var det flera i min närhet som, fullt rimligt och vänligt, undrade över hur jag skulle bära mig åt med en hund i mitt liv. För att jag i många år har levt en livsstil som kanske inte är optimalt kompatibelt med hund, där ibland många resor (allt ifrån en långhelg i Köpenhamn till månader i Rom). En målbild (och samtidigt självklar plan) jag hade var att min hund skulle kunna följa med på resorna. Jag tänkte, som med mycket annat i livet, att "det löser sig, det kommer gå hur bra som helst". Ibland en något naiv egenskap, men oftast en bra egenskap vill jag påstå. Planen att kunna resa med min hund var vidare en av anledningarna till att jag ville ha en liten hund. Alla resor lämpar sig naturligtvis inte att ha med hund på (jag vill ju också att han ska ha det bra, det går alltid först), men då har jag lyxen att ha en familj som kan ta hand om honom så länge.

Under Massimos första månader hemma blev det inte så mycket resande eftersom jag var sjukskriven av olika anledningar och därför själv inte gjorde speciellt mycket alls. I slutet av förra året bodde vi dock på hotell tillsammans första gången, under en weekend i Malmö, och några veckor senare åkte vi nattåg upp til Umeå! Tidigare i veckan flög vi tillsammans för första gången, och när jag såg Massimo skutta runt på Roms gator blev jag alldeles pirrig i magen eftersom det har varit en av mina målbilder ända sedan han flyttade hem till mig.

Så, med erfarenhet av både att åka 13 timmar nattåg och flyg till Rom med hund tänkte jag att jag skulle sammanfatta informationen och tipsen jag hade velat läsa (och till viss del läste) innan vi begav oss iväg på våra äventyr.

Det var inte världens bästa idé med en ljus jacka när man har en hund som gillar att gosa i knäet mellan varven, insåg jag. Ny lärdom som förstagångshundägare! Att åka nattåg med hund Massimo var bara 7 månader när vi skulle åka nattåg upp till Umeå för att hälsa på vänner. Vi hade åkt tåg tidigare tillsammans flera gånger, men kortare sträckor till Stockholm och Malmö och andra platser i Skåne. Redan från tidig ålder har Massimo åkt bil, båt och lokaltrafik så jag visste att den biten inte skulle bli några problem eftersom han var van vid själva tågåkandet. Han har också sedan i början följt med till restauranger, kaféer och på stan för att det är så jag lever och den typen miljöträning blev därför extra viktigt. Det känns skönt nu eftersom han är enkel att ta med och inte har några problem med att det är mycket folk ibland, när många saker som händer och olika ljud låter här och var.

Vi åkte SJ nattåg mellan Göteborg och Umeå och det fina med att åka SJ med sin hund är att det inte kostar något extra. Precis som på regionaltåg och snabbtåg finns det husdjurskupéer även på nattågen. När jag bokade biljetten var det helt enkelt bara att lägga till husdjur i bokningen och då bokades vi automatiskt in i en 6-bäddars husdjurskupé (efter som jag valde liggande plats istället för sittandes, har åkt nattåg sittandes både till Jämtland och Berlin tidigare och det gör jag helst inte om). På vägen norr ut behövde vi byta tåg i Stockholm, vilket innebar en perfekt rastningspaus. När vi kom fram till perrongen lade jag upp bagaget i vår kupé och sedan passade vi på att traska fram och tillbaka på perrongen fram tills att tåget skulle gå för att han skulle bli extra trött. Vi var ensamma i vår kupé under resan upp, så har inte upplevt hur det är att åka med fler husdjur i samma kupé men jag utgår ifrån att man har ett djur som funkar med andra djur om man väljer att åka i en sådan kupé.

Belöning efter nattåg upp till Norrland; flera busiga dagar tillsammans med nya kompisen Billie. Nattåget norr ut går sent från Stockholm, så lagom till att vi började rulla bäddade jag sängen och gjorde mig redo att sova. Djuren får inte vara direkt på sätena, Massimo låg och sov på sin bredvid mig och sussade lugnt hela natten. När vi vaknade på morgonen var det ganska snart dags att hoppa av i Umeå.

Söder ut gick tåget raka vägen från Umeå till Göteborg. På sådana långa resor är min upplevelse att tåget ofta har något eller ett par lite längre stopp längs vägen, så även denna gång. Då passade vi på att gå ut och rasta. Även resan hem gick hur bra som helst, förutom att de hade lyckats tappa bort vår sovvagn och vi därför fick en vanlig sittvagn (vilket jag som bekant hade lovat mig själv att undvika till varje pris...). Massimo sov som en stock på sin filt på golvet nedanför sätena medan jag kurade ihop i fosterställning och försökte få en blund.

Jag har inte åkt tåg utomlands med Massi ännu, men har träffat andra hundar på tåg runt om i Europa och det ska vara smidigt det med. Skillnaden då, jämfört med resa inom Sverige, blir att man måste se till att ha alla dokument som behövs för de (eventuellt) olika länderna man ska passera igenom och åka till; exempelvis pass och vaccin.

Att flyga med hund Jag var faktiskt väldigt nervös inför vår första flygtur, dels för att vi skulle utomlands och det då är lite att tänka på och dels över hur själva resan skulle gå med alla regler som gäller när man reser med husdjur i kabinen.

För att få resa med hund i kabinen hos SAS som jag gjorde med Massimo får hunden + väskan den åker i inte väga mer än 8 kg. Väskan får heller inte vara större än vissa maxmått. Massimo väger 6,2 kg och väskan ca 1,3 kr så hans ekipage ligger under gränsen. Jag köpte vår väska från ett märke som heter Sherpa som jag hade läst mig till är en godkänd transportväska hos många flygbolag (dessutom en smidig väska att resa på tåg med också). Eftersom Massimo är så avlång behövde han väskan i L istället för M, som egentligen är den som ryms inom måtten, men eftersom jag hade läst om andra som använt L utan problem och för att den är mjuk och därför kan tryckas ihop lite körde jag på den ändå. Hunden måste kunna stå i väskan och vända sig runt om i den. Jag köpte hem väskan ett par månader innan och lät den stå hemma så att han skulle vänja sig vid den. Jag har också traskat runt med honom i den många gånger där hemma, gömt godis i den och på så vis få honom att gilla väskan. Den biten känns väldigt viktig för att få en behaglig resa för alla inblandade.

Min vän Mica följde med under första delen av resan till Rom För att få åka till Italien som vi skulle behövs ett EU-pass för husdjur samt rabiesvaccin. Massimo har alla vaccin som rekommenderas i Sverige men det är bara rabiesvaccin som är ett krav för att få resa in i Italien. Jag läste på italienska motsvarigheten till Jordbruksverket säkert 20 gånger innan resan för att säkerställa att jag inte hade missat något. Det är alltid bra att stämma av detta varje gång man ska resa så att det inte tillkommit några nya bestämmelser.

När du reser med hund i kabinen går hunden som ditt handbagage, du kan alltså inte ta med något mer utöver hunden och en mindre "personlig artikel" eller vad det nu är de kallar det. Jag hade med en tote bag med dator, lite godis, vattenskål och lite andra smågrejer till mig.

När vi kom till Landvetter gick vi och checkade in vid disken eftersom man inte kan checka in själv när man reser med djur i kabinen. Mannen bakom disken ville se att Massimo kunde rymmas att stå i väskan, men varken vägde eller mätte den (antar att detta kan ske, men så var inte fallet för oss den gången i alla fall). Sedan fick jag fylla i och signera en blankett som bekräftade att hade ansvar för honom under flygresan, den behövde jag dock aldrig visa för någon under resan.

Vi checkade in en stor väska och tog sedan en sista promenad utanför flygplatsen innan vi gick in genom security, då höll jag Massimo i famnen. Inne på flygplatsen får hunden gå själv men från boarding, in på flygplanet och under flygturen ska hunden vara i sin - egentligen stängda - väska. Jag hade den lite på glänt för att kunna peta in små godisar vilket ingen anmärkte på under vår resa, men även detta kan variera antar jag. Väl inne på flygplanet fick han utan problem plats under sätet framför mig. Han är van vid att få sitta i mitt knä, vilket de inte får göra på flygplanet så han var lite missnöjd i början. Jag hade handen nerstucken i väskan och mutade honom genom att ge honom hans frukost bit för bit under resans gång. Enligt reglerna ska väskan vara helt stängd under hela resan, hur hårda personalen är med dessa regler skiljer sig säkert från fall till fall men jag hade tur och det var ingen som sa till (eller såg för del delen) när jag hade den lite på glänt för att kunna klappa på honom. Jag hade bokat fönsterplats eftersom jag hade läst att de skulle vara något rymligare, vet dock inte om så är fallet. Massimo reagerade lite förvånat när motorerna drog igång och han hörde för honom nya ljud, men annars var han i princip knäpptyst hela resan.

Under en mellanlandning mötte min vän upp oss för sista biten ner till Rom. Den resan var på drygt 2 timmar och i början var han inte alls nöjd (pep lite och försökte nosa sig upp genom den lilla lucka jag hade på glänt för att klappa honon) med att behöva sitta själv i väskan nere på golvet. Efter lite godis-mutande, klappar och magkli accepterade han dock sitt öde och la sig ner utan problem och sov gott ända fram tills vi landade i Rom.

Väl framme på Fiumicino började jag bli lite smått stressad eftersom han inte hade kunnat kissa på flera timmar. Under nätterna kan han hålla sig i 12 timmar utan problem, men dagtid hade det aldrig innan gått längre än 5 timmar mellan att vi hade varit ute. När vi kom fram insåg jag att de på Fiumicino har en "pet relief area" inne på flygplatsen där hundarna kan rastas. Vi gick dit innan vi hämtade ut bagaget men där var han inte sugen på att göra något alls. Så han satt kvar i sin väska tills vi hade plockat upp det incheckade bagaget och gjorde sina behov väl utanför flygplatsen, ca 6 timmar efter att vi gick in på Landvetter. Efter det tog vi taxi in till stan och sedan fortsatte äventyret!

Låt mig veta om du vill ha ett blogginlägg med hur det är att ha med hund i Rom :)